High fives are pretty great.

Ja dom här rackarna bar jag på i fyra år. Helt klart en jackpot. Jag blev rik bara genom att inte köpa en enda hårprodukt. Men någonstans i Åre ledsnade jag...

...så dom kammades ut. Sjuttio styckna. Jag blev halvt skallig på kuppen så där öppnade löshårets värld sina dörrar. Och det fästet med lim dessutom!! Ajjabajja!!! Nej det höll ju inte i längden.

Jag blev korthårig och hatade varje sekund av det. Hade inte sett ut såhär sen jag var fyra och klippte munk-frippa på mig själv. Grät lite varje dag.

Här någonstans upptäckte jag att mitt hår växer förfärligt sakta. Så jag färgade det svart, la i löshår (som fästes med lim, igen) och klippte lugg! Också en jackpot! Lugg är digg.

Nu var det ju så att jag skulle utomlands och då funkar det inte alls med löshår. Och tyckte att svart skulle bli för mörkt. Så jag går in med tron att jag kanske kan bli blond. Men det slutade i gul morot som blev kanariegult som gick till bara gult och tillslut blev pissgult. Det här är den värsta hårfärgen jag haft. Efter två månader (på frisörens rekomendation) tonade jag det brunt.

Så lite solblekning på den toningen blev slutresultatet det här när jag kom hem! Me liked it.

Vi det här laget har vi förstått att jag ledsnar ganska fort på mitt hår va? Så nu gick jag mörkt. Igen

Här hade jag börjat skolan och allt handlade om att få till ett så friskt och naturligt hår som möjligt. Min lugg kom tillbaka och jag slutade färga håret helt, använde inga stylingprodukter och körde med inpackning två gånger i veckan.

Det höll i två månader. Luggen blev jag less på. Ville ha en doppad effekt och fegade i början med en lätt toning, tog i nästa gång med blondering...